hej
Jag kanske återvänder hit, kanske.
jagborintehärheller
Hur vet man om man har diabetes? Jag ska fråga google.
don'ttakemeforgranted
ni hade rätt
Hej, ska jag mörda dig, jag är ju ändå massmördare, det är mitt jobb. Nu är jag inte arbetslös längre. Jag fick ett förslag av Johan att förgifta godiset på jobbet, två flugor i en smäll. Förena nytta med nöje. Ja. Heja mig.
i have to get away from here
Jag saknar inte dig, jag saknar dina ord.
life is full of surprises
Det känns som att jag borde skriva om Umeå och Hanna och tågresan hem och allt det andra som jag inte berättat om tidigare.. Men jag tror inte att jag har någon lust, det enda jag funderar på är om Jan har en bror som arbetar som skogsmagister i Göteborg, Lina - vill du ta reda på det?
Gårdagen var fullspäckad av shopping, möten och motion. Började kvart i nio då lillasyster väcker mig med orden "Sandra, jag har bakat scones och gjort te till dig, kom och ät frukost!" Hihi, bra start på dagen vill jag lova. Well, sedan var det mammas tur att väcka mig, hon blev förvånad över att jag redan var vaken men life is full of surprises. Mellan lunchen, som bestod av en ost&skinkpaj från Felix, på mammas jobb och nästa möte skulle jag ta spårvagnen till Redbergsplatsen. Jag gick över den lilla bron som sträcker sig tvärs över ån vid Gamlestadstorget och hör/ser en man, han verkar väldigt frånvarande fast ändå så närvarande, han skrämde mig rejält och jag ville prata med honom, säga hej, få honom att lugna ner sig, men jag vågade inte, jag hatar att jag var så svensk. Fan. Men iaf, i ena sekunden sprang han fram och tillbaka och skrek, i nästa sekund satt han gråtandes på marken. Han såg ut att ha så ont, så full av smärta och ångest. Jag ville bara göra något, men jag vågade inte. Han såg inte ut som typen som skulle slå ner mig eller råna mig eller kunna våldta mig, han var mer typen som skulle kunnat sticka en kniv i mig, men fördomar hör inte hit. Jag är så svensk. Men iaf, plötsligt tystnade hans skrik och han var borta, jag såg honom inte någonstans, fick panik, tänk om han hoppade ner i ån? FAN, mitt fel! Jag borde gjort något, varför stog människorna runt mig och låtsades som att allt var okej, varför gjorde ingen något? Jag var inte bättre själv. Jag började leta efter honom, gick tillbaka till bron, tittade ner i vattnet, kikade under bron vid sidan och tittade in bland buskarna, men han var ingenstans, spårlöst försvunnen. Om någon hör något så får ni gärna berätta!
Avslutade dagen med en promenad med Emelie och Marie, ca 3 varv runt Kärra eftersom Kärra inte är så överdrivet stort, men trevligt var det.
Idag ska jag ordna present till lillesyster som fyller 12 på torsdag och på torsdag ska jag jobba.
några ord från Björkarnas stad
Ta hand om er :)
JUST NU: Strömlöst på Göteborgs central
JUST NU: Strömlöst på Göteborgs central
Flera tåg står stilla – pendeltåg körde på elledningmen det här känns ju bra att läsa just idag, hihi, om en sådäringa 4 timmar beräknas jag sitta på ett tåg som ska föra mig till Umeå, men hur ska det gå till när startsidan på datorn visar mig den här rubriken? Hoppas det är duktiga män som lagar elledningar och att de snabbt kan åtgärda problemet så att jag kan komma iväg och uträtta mina läxor. Höll på att kalla det hemläxa, men det hade antagligen blivit lite fel. Well, går allt som det ska anländer jag till Göteborg igen på måndag kl 12.52.
C ya!
RAWR!
Idag var jag hos frisören och imorgon drar jag till Umeå, tåget går kl 17 från Göteborgs centralstation, reskamrat efterlyses! Och det är fritt fram att komma och vinka av mig, helt okej, inga problem. *VinkVink*
jävla ordspråk
Jag fick en läxa, aldrig fått en liknande läxa tidigare, men antagligen något att fundera över. Lycka till. Det är inte som hon tror, att jag drar mig undan för att jag är rädd, jag vill bara inte. Tror jag. Vi får se.
"ta ingen skit!"
Efter en otroligt korkad konversation på msn som slutade i tårar, beslutade jag mig för att ta en promenad till Angered och uträtta mina ärenden på banken. Jag har minnen av att jag var inne i en affär i Angered och tittade på kläder, men bara minnen.. Kom på mig själv med att gå mot busshållplatsen, men visste inte vart jag skulle, spårvagn mot stan? 40-bussen till Kärra? Eller bara åka runt? Högtalarna ropade ut att all spårvagnstrafik var ur funktion, vilket fick mig att bestämma mig för att ta 40-bussen, kunde ju om jag ångrat mig åkt vidare mot stan eller vart jag nu velat åka.. Men jag hamnade iaf hos mamma, jag tror att det beror på två saker, dels mina second hand fynd från gårdagen som mamma lovade att tvätta och dels för mannen jag träffade på bussen.
Liksom, när en alkoholist från Angereds centrum frågar hur jag egentligen mår, då är det fan illa. Jag halvlåg på de där "fyra-platserna" i mitten av bussen och en man satte sig på samma plats fast andra sidan gången, han ropade "Hallå Gubbar!" när han klev ombord på bussen, han fortsatte med "trevlig helg, fast det kanske är måndag idag?" när ingen svarade, frågade han igen "är det måndag idag?", någon svarade att det är måndag idag och han fortsatte med "jaaa, precis, måndagen den 6e september!" någon annan svarade, "njaae, november är det va?" "oj, just det ja, tiden går fort" blev mannens svar. Han satte sig ner och jag kände att han lite diskret iakttog mig, vi fick ögonkontakt och han började prata lite allmänt, frågade vad jag gör på dagarna, om jag går i skolan och så vidare.. Efter att ha kommit fram till att han var 51 och jag 17, erkände han att anledningen till att han börjat prata med mig var att han känt igen mig efter hur han själv var när han var 17. Han sa att jag inte skulle ta någon skit och att jag inte skulle låta någon bestämma eller styra över mig, han sa också att det är oerhört viktigt att alltid ha någonstans att gå, får jag tag på en lägenhet så bad han mig att aldrig släppa den. Han berättade hur hårt hans liv varit, hur svårt det är att vara svensk. Och han sa att det finns ingen man kan lita på, det är så mycketskitsnack överallt, regeringen och världen överhuvudtaget, ärlighet är sällsynt. Allt det här berättade han för mig just för att vi skulle vara ärliga, han och jag, det är tur att det finns några ärliga människor. Han kände igen sig själv i mig, han såg vad jag tänkte och bad mig vara rädd om mig. Titta rakt fram och låt dig inte lockas in på sidovägar, håll dig på din raksträcka och stå för den du är, låt ingen bestämma över dig.
Hans ord hoppade rakt in i mitt hjärta av någon konstig anledning, och han hade känt som jag känner när han var 17, han är 51 nu - kan han så kan jag?
Han är iofs hemlös och alkoholist, men han har ett jobb och han lever, det är väl huvudsaken?
det är över nu
Jag har sovit ungefär 3 timmar, somnade vid 7 och vaknade vid halv tio. Lagom. Nej.
bortom alla förväntningar
Och jag skulle kunna börja skriva om min sömnlösa förjävliga natt och beskriva allt som hände, och all jävla skit som fick mig att plötsligt befinna mig några år tillbaka i tiden. Jag skulle kunna berätta i detalj om ett visst telefonsamtal och jag skulle kunna skriva ner alla tankar som flaxar omkring inne i mitt huvud. Man varför? Meningslöst. Så jag satsar på något nytt,
Hihi, jaa Rickard var ju inte nykter igår, men han har bytt taktk, innan när han var full var han elak nu är han snäll! Igår satt han och skröt om mig, "Vi älskar Sandra, hon är bäst!" Hihi, det du. Trodde jag aldrig att jag skulle få höra faktiskt, men tji fick jag.
Sarah jag saknar dig! Hoppas det är roligt där i tvättstugan med i-net ;)
Jag vaknade av ungefär en sisådär 125 telefonsignaler, vem fan ringer så många gånger utan att ge upp? Ingen svarade och jag insåg att jag var ensam hemma vilket gav mig ännu färre anledningar att lämna sängen. Drog kudden över huvudet och tittade in i väggen. Mamma och Lisa kom hem så jag gick när för trapporna och det första jag får höra är att de varit ute i skogen under Angeredsbron och plockat granris så att jag kan göra kransarna. Fixade ihop tre kransar, både mamma och Rickard tyckte att de var riktigt fina, så jag får nog vara nöjd.. En kort karriär som kransbindare kanske vore något att satsa på?
Trevlig all helgona dag till er, eller vad man nu säger!
Lillemor<3
Den här sötnosen har jag spenderat en stor del av fredagen med. Det var spökjakt i stallet och min lillasyster var en av arrangörerna och snäll storasyster som jag är traskar jag ut i leriga hagar med mamma en fredagseftermiddag för att leta efter spöken och hitta poängspromenadfrågor i ljusskenet av en ficklampa. Efter ungefär en halvtimmes promenad lämnade vi in vår lapp med alla rätta svar och försäkte svara på utslagsfrågan, "gissa hur många skruvmakaroner det finns i burken". Min första tanke var 174, mamma sa att det inte var över 100 så jag ändrade till 74. I väntan på att de skulle räkna svaren och sådära anordnade de ponnyridning för de små barnen. Jag gick in i stallet och kröp ihop i ett hörn hos Lillemor, bara satt där och pratade med henne ett bra tag. Hon luktade på mig och jag klappade, kliade henne där jag vet att hon älskar att bli kliad. Hon värmde mig och lyssnade när jag pratade. När jag kom ut igen skulle de meddela vilka som vunnit poängpromenaden, well, tre namn som inte började med Sandra ropades upp, jag vinner aldrig. Det är orättvist, men skitsamma, iaf, den där utslagsfrågan, 168 jävla skruvmakaroner, varför lyssnade jag på mamma?
Jag fick iaf övningsköra hem, automatväxlad bil är tråkigt, mkt roligare med en manuell, då får man ju köra. Väl hemma, satt Lotta, Martin och Max i köket med en ähm, jaa.. inte nykter Rickard. Max är en söt bebis, han var helt fascinerad av mitt hår och pratade med mig, fast när jag skulle hålla honom var det inte kul längre, då skulle han skrika och var helt plötsligt jättehungrig och saknade pappa. Men jaa, iaf så ska jag hem till dem på måndag och ordna ett CV att skicka in till Volvo, ska söka kvälljobb, massa pengar för ett grymt roligt jobb av vad Lotta förklarade!
Well.. vissa människor förvånar en.
the reason
Jag tror inte att jag kan skriva längre, förlåt eller något. Jag ville ha någonstans att skriva utan några krav, utan några förväntningar. Det kanske var så ifrån början, när min blogg var okänd och ingen läste, åtminstone så visste jag inte vilka som läste.. Nu vet jag att människor läser och förväntar sig att jag ska skriva, jag har ingenting att skriva om längre, ingenting. Det står mest stilla samtidigt som det är en stor snöstorm inuti mitt medelstora huvud.
Förlåt för att jag sviker och glömmer av vad jag ska göra. Förlåt för att jag känner mig trygg i att veta att jag när som helst kan krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet så fort jag känner att jag har förväntningar över mig eller när jag blir rädd att någon ska märka.. Förlåt.
SNÖ!!!
Klockan var ungefär halv två i natt när jag knöt skorna och mamma sa, 'oj, det börjar snöa nu!!' iih, jag blev glad, jag älskar snö!! Det var nästan snöstorm som det blåste och snöade när vi gick mot bilen, skulle köra Sarah till centralen. Marken var blöt så jag blev faktiskt förvånad över att snön låg kvar när jag vaknade för en stund sedan. Jag är redan vaken, det måste bero på snön, med tanke på att jag inte somnade förrän vid halv fyra, knappade iväg ett sms till syster vid tre.
Men nu vill jag gå ut och leka i snön, får passa på medans den finns kvar, liksom ha snöbollskrig, göra snöänglar och höra snön knastra under fötterna när man går på marken.... Underbart.
Fast först ska jag till tandläkaren, och ikväll är det O.C.!
varje kvart dör någon i en hjärtattack
Okej, en kommentar, Det första du hörde när du vaknade; Min sms-signal 'glöm inte att du ska vara på folktandvården i angered 1/11 kl 13' och Sarah öppnar dörren och säger, 'varje kvart dör någon i en hjärtattack!'.
Idag var jag och Sarah i Angered några timmar, överlämnade en randig tröja till Micke som skulle klä ut sig till poppare, och gick till banken för att uträtta våra ärenden. Efter en lång kö och människor som tränger sig före fick vi höra att "för att få lämna in mynt måste ni lägga dem i såna här rör, så gå och gör det så kan ni komma tillbaka sen." Hm, ja jo tack för den.. Det är ju inte så att vi väntat i 25 minuter på det här.. Menmen, jag är ju Sandra så jag föreslog en fika, då man ska förena nöje med nytta och där satt vi, på ett café med fönsterutsikt över Angereds Torg. Jaa, precis så glamouröst som det låter, Angereds torg... Jag vet att jag har fördomar, men jag bor där så jag får ha det :) . Och eftersom vi hade utsikt över torget hade torget utsikt över oss och jag kände mig sådär lagom uttittad, ungefär som på Kreta faktiskt.. Två bullar och en hel del mynt senare var vi tillbaka på banken, nr 208, på Sarahs lapp stod det 219, wiie, väntaväntavänta.
Och vad är det med alla dessa tidningsmänniskor som verkligen trycker in sina tidningar i handen på en? Vill man inte ha en och säger nej så är det nej. Ett nej är alltid ett nej. Oavsett situation.. I Angered idag stog den där killen som alltid står där och ville verkligen ge mig och Sarah en tidning, han sa något i stil med "hiii beautiful, a paper!" jag lov och sa nejtack, men han tryckte den i handen på Sarah, hon stirrade arg på honom, tog tidningen och han verkade nöjd i ungefär en halv sekund då slängde Sarah tidningen på marken och log, han tappade hakan, på riktigt :)
Nu ska jag till jobbet! Hejsvejs.
det finns inga lyckliga slut
Jag läste ut min bok nyss, så nu har jag inget att läsa längre.. Men iallafall så slutade den lyckligt vilket gjorde mig ganska så förbannad. FAN, kan inte författare lära sig att det finns inga lyckliga slut, inte i verkligheten. Eftersom verkligheten inte är som på filmerna man ser, eller inte skildrar sig så vackert som i böckerna man läser, där det alltid slutar med orden "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Precis som när man ser en skräckfilm och någon ska trösta med att det är 'bara' en film, samma sak gäller de filmer med lyckliga slut, det är bara en film. Det är precis just därför jag inte kan se på filmer längre, de slutar så förbannat lyckligt och slutar de inte lyckligt så slutar de sorgligt och då sitter jag där, gråtandes, jo precis som att jag inte klarar av att bringa mig mina egna tårar, Nejnej, inte ens det klarar jag själv.
Jag väntar på att ångestdämpande och lugnande tabletterna ska börja värka, jag känner ingenting lugnande, tankarna flyger omkring, det stormar. Fler borde hjälpa bättre, men så är det ju inte, fler hjälper längre istället.. Vilket jag inte har någon nytta utav då jag vill ha lugn precis just nu och inte om några timmar eller minuter.
Sov gott för mig också.
happy birthday
Jag kan inte säga så mycket mer, hur firar man en ettårsdag av det här slaget? Kanske bullar och tårta? Ja, det har jag ordnat, ska man ha god mat så åt jag tacos också. Och är det dricka som gäller så har jag fått i mig både coca cola och fanta, dessutom åt jag några vingummin till frukost. Jaa, om man firar med mat då.. Jag vet inte hur det ska firas, om det nu ska firas?
Fast om jag ska vara ärlig så var drickan, tårtan och bullarna egentligen tillägnade Bosse eftersom han fyller år imorgon, 61 år, det är många år.
Trevlig fortsättning.
ser du stjärnan i det blå?
Så snabbt som jag kom upp ur sängen idag var längesedan, telefonen ringde, segsegareSandra svarar, haaaallååååå? 'ehe, det är kim sover du?' jaa? 'VAKNA DÅ!!!' ett ögonblick senare hade jag rusat nerför trapporna och upp igen, dragis upp mina persienner och konstaterat att trädet ramlat ner, antagligen någon gång under nattens blåst.
Mitt tandläkar besök har jag redan berättat om, sedan blev det lunch på kinarestaurang med Rickard, han bjöd. Det du. Jag har börjat läsa, en bok.
Rickard gav mig ett Fanta glas med ett mumin-sugrör, det tyckte han var hemskt komiskt. Så komiskt att han faktiskt skrattade högt i minst fem minuter.
Förresten så förstår jag inte varför Djurgården kommer från Stockholm och inte från Borås, (Borås djurpark...) och hade jag orkat så hade jag nog funderat ett bra tag över det, men jag orkar inte. Så over and out och tillbaka till mig själv. Me, myself and I. Bye.