det finns inga lyckliga slut
Jag har så mycket tankar jag behöver göra mig av med, de liksom snurrar där inne. Bara snurrar och snurrar, vilket gör det alldeles omöjligt för mig att formulera dem i sammanhängande meningar som någon (inklusive jag) skulle kunna läsa och förstå, nåja delvis förstå åtminstone.
Jag läste ut min bok nyss, så nu har jag inget att läsa längre.. Men iallafall så slutade den lyckligt vilket gjorde mig ganska så förbannad. FAN, kan inte författare lära sig att det finns inga lyckliga slut, inte i verkligheten. Eftersom verkligheten inte är som på filmerna man ser, eller inte skildrar sig så vackert som i böckerna man läser, där det alltid slutar med orden "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Precis som när man ser en skräckfilm och någon ska trösta med att det är 'bara' en film, samma sak gäller de filmer med lyckliga slut, det är bara en film. Det är precis just därför jag inte kan se på filmer längre, de slutar så förbannat lyckligt och slutar de inte lyckligt så slutar de sorgligt och då sitter jag där, gråtandes, jo precis som att jag inte klarar av att bringa mig mina egna tårar, Nejnej, inte ens det klarar jag själv.
Jag väntar på att ångestdämpande och lugnande tabletterna ska börja värka, jag känner ingenting lugnande, tankarna flyger omkring, det stormar. Fler borde hjälpa bättre, men så är det ju inte, fler hjälper längre istället.. Vilket jag inte har någon nytta utav då jag vill ha lugn precis just nu och inte om några timmar eller minuter.
Sov gott för mig också.
Jag läste ut min bok nyss, så nu har jag inget att läsa längre.. Men iallafall så slutade den lyckligt vilket gjorde mig ganska så förbannad. FAN, kan inte författare lära sig att det finns inga lyckliga slut, inte i verkligheten. Eftersom verkligheten inte är som på filmerna man ser, eller inte skildrar sig så vackert som i böckerna man läser, där det alltid slutar med orden "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Precis som när man ser en skräckfilm och någon ska trösta med att det är 'bara' en film, samma sak gäller de filmer med lyckliga slut, det är bara en film. Det är precis just därför jag inte kan se på filmer längre, de slutar så förbannat lyckligt och slutar de inte lyckligt så slutar de sorgligt och då sitter jag där, gråtandes, jo precis som att jag inte klarar av att bringa mig mina egna tårar, Nejnej, inte ens det klarar jag själv.
Jag väntar på att ångestdämpande och lugnande tabletterna ska börja värka, jag känner ingenting lugnande, tankarna flyger omkring, det stormar. Fler borde hjälpa bättre, men så är det ju inte, fler hjälper längre istället.. Vilket jag inte har någon nytta utav då jag vill ha lugn precis just nu och inte om några timmar eller minuter.
Sov gott för mig också.
Kommentarer
Trackback