varje kvart dör någon i en hjärtattack
Okej, en kommentar, Det första du hörde när du vaknade; Min sms-signal 'glöm inte att du ska vara på folktandvården i angered 1/11 kl 13' och Sarah öppnar dörren och säger, 'varje kvart dör någon i en hjärtattack!'.
Idag var jag och Sarah i Angered några timmar, överlämnade en randig tröja till Micke som skulle klä ut sig till poppare, och gick till banken för att uträtta våra ärenden. Efter en lång kö och människor som tränger sig före fick vi höra att "för att få lämna in mynt måste ni lägga dem i såna här rör, så gå och gör det så kan ni komma tillbaka sen." Hm, ja jo tack för den.. Det är ju inte så att vi väntat i 25 minuter på det här.. Menmen, jag är ju Sandra så jag föreslog en fika, då man ska förena nöje med nytta och där satt vi, på ett café med fönsterutsikt över Angereds Torg. Jaa, precis så glamouröst som det låter, Angereds torg... Jag vet att jag har fördomar, men jag bor där så jag får ha det :) . Och eftersom vi hade utsikt över torget hade torget utsikt över oss och jag kände mig sådär lagom uttittad, ungefär som på Kreta faktiskt.. Två bullar och en hel del mynt senare var vi tillbaka på banken, nr 208, på Sarahs lapp stod det 219, wiie, väntaväntavänta.
Och vad är det med alla dessa tidningsmänniskor som verkligen trycker in sina tidningar i handen på en? Vill man inte ha en och säger nej så är det nej. Ett nej är alltid ett nej. Oavsett situation.. I Angered idag stog den där killen som alltid står där och ville verkligen ge mig och Sarah en tidning, han sa något i stil med "hiii beautiful, a paper!" jag lov och sa nejtack, men han tryckte den i handen på Sarah, hon stirrade arg på honom, tog tidningen och han verkade nöjd i ungefär en halv sekund då slängde Sarah tidningen på marken och log, han tappade hakan, på riktigt :)
Nu ska jag till jobbet! Hejsvejs.
det finns inga lyckliga slut
Jag läste ut min bok nyss, så nu har jag inget att läsa längre.. Men iallafall så slutade den lyckligt vilket gjorde mig ganska så förbannad. FAN, kan inte författare lära sig att det finns inga lyckliga slut, inte i verkligheten. Eftersom verkligheten inte är som på filmerna man ser, eller inte skildrar sig så vackert som i böckerna man läser, där det alltid slutar med orden "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Precis som när man ser en skräckfilm och någon ska trösta med att det är 'bara' en film, samma sak gäller de filmer med lyckliga slut, det är bara en film. Det är precis just därför jag inte kan se på filmer längre, de slutar så förbannat lyckligt och slutar de inte lyckligt så slutar de sorgligt och då sitter jag där, gråtandes, jo precis som att jag inte klarar av att bringa mig mina egna tårar, Nejnej, inte ens det klarar jag själv.
Jag väntar på att ångestdämpande och lugnande tabletterna ska börja värka, jag känner ingenting lugnande, tankarna flyger omkring, det stormar. Fler borde hjälpa bättre, men så är det ju inte, fler hjälper längre istället.. Vilket jag inte har någon nytta utav då jag vill ha lugn precis just nu och inte om några timmar eller minuter.
Sov gott för mig också.
happy birthday
Jag kan inte säga så mycket mer, hur firar man en ettårsdag av det här slaget? Kanske bullar och tårta? Ja, det har jag ordnat, ska man ha god mat så åt jag tacos också. Och är det dricka som gäller så har jag fått i mig både coca cola och fanta, dessutom åt jag några vingummin till frukost. Jaa, om man firar med mat då.. Jag vet inte hur det ska firas, om det nu ska firas?
Fast om jag ska vara ärlig så var drickan, tårtan och bullarna egentligen tillägnade Bosse eftersom han fyller år imorgon, 61 år, det är många år.
Trevlig fortsättning.
ser du stjärnan i det blå?
Så snabbt som jag kom upp ur sängen idag var längesedan, telefonen ringde, segsegareSandra svarar, haaaallååååå? 'ehe, det är kim sover du?' jaa? 'VAKNA DÅ!!!' ett ögonblick senare hade jag rusat nerför trapporna och upp igen, dragis upp mina persienner och konstaterat att trädet ramlat ner, antagligen någon gång under nattens blåst.
Mitt tandläkar besök har jag redan berättat om, sedan blev det lunch på kinarestaurang med Rickard, han bjöd. Det du. Jag har börjat läsa, en bok.
Rickard gav mig ett Fanta glas med ett mumin-sugrör, det tyckte han var hemskt komiskt. Så komiskt att han faktiskt skrattade högt i minst fem minuter.
Förresten så förstår jag inte varför Djurgården kommer från Stockholm och inte från Borås, (Borås djurpark...) och hade jag orkat så hade jag nog funderat ett bra tag över det, men jag orkar inte. Så over and out och tillbaka till mig själv. Me, myself and I. Bye.
fredag hos tandläkaren
Kära blogg, idag var jag så duktig hos tandläkarn så att hon gav mig två tandborstar, jag hade inte ens några hål och jag gapade riktigt stort och fint när hon bad mig göra det. Jag är inte som Lotta på Bråkmakargatan jag inte. Jag är Sandra på hmm.. jag vet inte. Okänd plats.
dubbel trubbel
fel av mig
FAN.
det är lättare att bli förlåten än tillåten
Idag har det regnat, hela dagen. Jag gick genom spöregn från pappa i Rannebergen till mamma i Kärra. Kunde ju tagit bussen men hade ingen lust att vänta så jag började promenera, märkte knappt att det regnade förrän vatten rann längs mina kinder. Jag trodde att jag grät och blev förvånad, sedan insåg jag att mitt hår var lika blött som mina kinder och då slog det mig att regnet piskade mig i ansiktet. Det regnade, blåste och där gick jag. Med tanke på mitt imunförsvar kanske jag inte ens behöver skriva att jag är sjuk, feber, ont i huvudet, halsen och örat.
.................
onsdag
Jag har just fått ta del utav ett av min storebrors och hans flickväns gräl, det är oftast ganska underhållande och alltid lika lärorikt.
"Jag lät ju dig äta!"
"Jaa, men gud vad snäll du är!! Ska jag skicka ett tackkort eller???!"
Dagen var hm.. ähm, slapp skulle man nog kunna säga. Igår svalde jag tabletter, kände mig helt yr och vimmelkantig, det blev antagligen ett antal för många. Jag vaknade någon gång mellan klockan två och sju av att det var iskallt, lindade täcket runt mig som en sovsäck och försökte somna om, vid elva vaknade jag igen av att det var ännu kallare, öppnade ögonen och tittade genom rummet för att förså var jag var.. Det har varit så varenda morgon de senaste veckorna, jag vet inte var jag är när jag vaknar. Så när jag insåg att jag var hos pappa idag insåg jag också att fönstret var öppet. Jag har inte öppnat fönstret och jag är helt säker på att det var stängt när jag gick och la mig, för jag ville inte öppna det igår kväll även fast det av någon okänd anledning luktade målarfärg. Det var liksom fem grader ute och fönstret var öppet, behöver jag säga att det var kallt? Well, vid tolv-tiden tvingade jag mig up ur sängen, på med mysbyxor och stor tjock tröja, ut med Tess, sedan tillbaka till sängen. Jag tillbringade mestadels av dagen i sängen faktiskt.
Från och med nu är Lisa min två dagar i veckan, tisdag och fredag.
dom som försvann
Imorgon ska jag rida Lisa, hon är söt och tycker om mig! Lite kärlek in i vardagen. Det är inte klokt hur mycket de där fyrbenta djuren kan göra...
Sedan ska jag till pappa och läsa mitt brev från min blivande skola! Eller förhoppningsvis blivande iaf.. Fick ett brev idag, can't wait to see it!
Dagen spenderade jag i Ullared tillsammans med mamma, mormor och syster Lisa. Regnet öste ner men det var väl hyfsat trevligt ändå antar jag.. Köpte skor, ankelboots! De är söta och mysiga enligt mig och det är min åsikt som räknas eftersom jag ska använda dem. Spenderade också 99 kronor på ett par mysbyxor för att slippa Sarahs gnäll. Mina mysbyxor är gråa och mysiga, pappa tyckte att det var en bra investering, då kan jag börja springa och träna inför Göteborgsvarvet som han tänker anmäla mig till. 21 km, jag klarade det en gång, men det är väl en sån där once-in-a-life-time-grej..?! Hm, nej men jag klarar allt jag vill klara! Sådetså, med betoning på vill.
sandra, vad var det i den där drinken?
Att skicka eller inte skicka ett sms, jag har iaf konstaterat vad jag vill göra i mitt liv, jag vill skriva. Ord som berör, meningar som fastnar, fraser som går direkt in i dig.. Jag vill beröra människor med mina texter. Dock inte texter endast om mig och mitt så kallade liv, utan texter med fakta som intresserar. Men okej,
Alla håller tummarna för att jag kommer in på Fridhems Folkhögskola!
jag är så besviken på Dig. du vet nog vem du är när jag säger x.
Tårarna är mina, bara mina och ingen annan än jag får se dem. Såg du? Jag satt här, samma plats, samma dator, tårar rann längs mina kinder, precis som regnet föll ner över jorden. I min ensamhet. Såg du? Nej ni hörde inte, ni sov. Jag höll på att kvävas av min ångest och mina tårar men ni sov, jag finns här för dig Sandra.. alltid. jovisst, jag märker det. Du ,liksom alla andra, klarar dig utan mig. Det kanske känns som en omöjlighet just nu, i denna sekund som du läser det här, men tiden läker alla sår och jag lovar att det kommer kännas bättre efter ett tag, du slipper oroa dig för mig. Om du nu gör det, det vet jag inte, men eftersom du säger det så får jag väl tro på det.. Varför vet jag däremot inte när allt annat visat sig vara en lögn.
Du kommer inte att få X på länge, du förtjänar den inte.
Och ska vi gå efter vad manda sa, "Sandra är ingen man får, hon är någon man ska förtjäna!" Jaa, då förtjänar du fan inte mig heller.
ett batteri
Någon mer än jag som minns vad Marina brukade kalla mig? Antagligen inte.. Den lilla Duracellkaninen, alltså batterierna Duracell, "batteriet som aldrig tar slut". Jag sprang och sprang, eller var helt uppe i varv. Kan inte ens beskriva hur jag var på den tiden, men Lina, manda och Jessi, ni såg ju den där fredagen, tänk er en sån Sandra på heltid. Mhm. Mhm. ....
Men förr eller senare tar alla batterier slut, även de återuppladdningsbara, efter varje gång man laddat batteriet är det lite sämre, det är lite mindre energi. Laddar man ett och samma batteri i flera år är kvaliteten inte jättebra sedan, man måste ladda det oftare och oftare, längre och längre.
mer död än levande
Och nu vill jag helst av allt bara dö, försöker du göra mig avundsjuk så lyckas du, jag hoppas att det inte är med avsikt som du sårar mig för det sårar som fan. Men det är ju du, så någon baktanke finns det säkert..
Jag fick en kram idag, jag fick höra "SHIT, VA SNYGG DU ÄR!!!", jag fick ingen dricks, men jag fick se George Michael. Den där kramen var uppskattad, "sötnos, får jag ge dig en kram? du ser ut att vara i behov av en.." Okej, det var en ganska skabbig, halvnaken kille med långt ovårdat hår, men insidan gjorde honom vacker.
en tidsmaskin
Jag önskar mig en tidsmaskin av tomten, fast helst skulle jag vilja ha den i förväg, helst idag, helst precis just nu i denna sekund, en tidsmaskin. Jag skulle resa fram och tillbaka, till det förflutna och till framtiden, för att se vad som gick fel, och framtiden för att se till att den blir bättre än det som varit. Ser jag ingen förbättring i framtiden skulle jag redan nu veta att den där morgondagen aldrig kommer, ser jag allting ordna upp sig skulle jag ha något att sikta på, något att se fram emot. Ungefär som ett smakprov, tänk när de visar delar ur en ny film på tv-reklamen, den verkar bra, bio-premiären är om en vecka, du tänker den ska jag se! Du ser framemot att få veta fortsättningen. Tänk dig att du är på biblioteket för att låna en bok, du läser på baksidan och tänker att boken verkar spännande, du lånar den för att få veta resten. Eller tänk dig att du bakar chockladmuffins, du smakar på smeten och den är så god, du kan knappt vänta innan dud får äta upp muffinsarna! Smakprov. Jag vill ha ett smakprov på framtiden.
ett pussel
Man kan inte heller tvinga ner en pusselbit på fel plats, det blir bara fel. Och antingen går något sönder eller så tar det bara stopp. StoppStoppStopp, som stoppskylten, "det är inte stopp för alltid bara för att du ser en stoppskylt, du ska bara vänta, vänta på din tur och sedan gå vidare". Likaså med pusselbitarna, det är inte stopp för alltid för att just den pusselbiten inte platsar just där, varje pusselbit har sin speciella plats och det gäller att hitta den enda rätta platsen. Hittar man rätt plats behöver man bara se till att pusselbiten stannar kvar och att man inte låter den försvinna, för då måste man börja om.
Borttappade pusselbitar kommer fram förr eller senare, och har pusslet varit färfigpusslat tillräckligt länge kanske det är sant som det sägs, "tiden läker alla sår", kanske..
sömnlös
Jag är numera utskriven från Bräckegymnasiet, Sofia sa att det var synd att jag slutade eftersom alla visste att jag kunde få bra betyg om jag bara ville då de sett VG:n i kemi, vilket tydligen var ett svårt ämne. Ibland räcker det tyvärr inte att vilja, det finns andra saker som måste prioriteras, tex saker som inte låter Angeredsbron bli nästa hållplats, utan i stället säger Skåne nästa! För jag har skickat efter anmälningsblanketter till Fridhems Folkhögskola.
Och så vill jag passa på att tacka min älskade Lina för att du gjorde gårdagen oförglömlig! Första gången på islandshäst för mig, Ofeig är sötnosig och Lina är bäst! Sån obeskrivlig känsla att bara känna hur det går fortare och fortare, känna hennes muskler arbeta under sig, snabbare och snabbare, Lina ler bredvid, underbart.
Innan jobbet idag satt jag på en röd bänk precis nedanför den stora klockan inne på centralen och väntade på Sarah. En man i 60-årsåldern med trasiga tänder och ett stort leende satte sig bredvid mig, trots att det fanns flera lediga bänkar valde han min bänk. Läskigt tänkte jag och kände hur han vände huvudet och studerade mig, jag hann snabbt tänka, 'ska jag flytta på mig eller kommer han att säga något?' när han utbrast, 'Se inte så rädd ut!' förvånad som jag blev fick jag inte ur mig något mer än 'va?' Han svarade snabbt, 'jaa, eller är du trött? Ledsen kanske?' 'Nejnej, jag är bara trött..' svarade jag snabbt, medans jag iaktog hans trasiga tänder. Han pratade allmänt och det märktes att han verkligen ansträngde sig för att föra en konversation, jag ansträngde mig tillbaka trots att jag ville vara ifred, han ville ju bara prata, eller? Han räckte fram sin hand och presenterade sig som Sture, sa att det var angenämnt att få träffa mig, jag har nog aldrig fått höra det förut, alltså att det är angenämnnt att få träffa mig, jag vet inte ens vad det betyder. Men han fortsatte att prata och Sarah ringde, märkte att han hade 'tjuvlyssnat' på vårat telefonsamtal då han direkt efter frågade om jag fått ett uppdrag, 'jaa', svarade jag, 'jag ska gå och köpa mat till oss nu, så kommer hon snart, så jag får gå nu, heejdå' han verkade lite besviken men sa att jag skulle ta hand om mig och så gav han mig ett stort leende så att jag än en gång skymtade hans trasiga tänder.
Det känns som att jag ganska ofta träffar på sådana här män som pratar ganska mkt med mig, händer det alla eller är det mig de dras till?
Jag har skrivit en blogg till Oskar också! Om fiskar och kött, ganska intressant om jag får säga det själv.
cybervärlden
Klockan var 01.44 när jag bestämde mig för att sova, det gick som det gick.
lyckan kommer, lyckan går
Söndagar ska ju tillbringas på gudstjänst i kyrkan, så, jaa, där var min söndag. Dop för Max Rasmus på hans 4 månaders dag och min 2-månader-kvar-till-18-årsdag och Jessis 18 årsdag, GrattisGrattis.
Jag tror inte på gud för då hade inte den här världen varit som den är, men om man lyssnar på vad en präst har att säga, så är det ganska intelligenta meningar de får ur sig då och då, ibland alltså, för det mesta är det ganska meningslöst tjat i desperata försök att övertyga varandra om att de faktiskt har rätt, att Gud är den där allsmäktiga fadern och blabla... Men idag fastnade jag för orden som säkert alla hört någon gång "lyckan kommer, lyckan går, gud förliver fader vår" just det här, lyckan kommer, lyckan går.. Gång på gång, kommer, går, kommer, går.. Fram och tillbaka, upp och ner.. Man kan ju inte bli av med något man aldrig haft, eller? Alltså kan man inte heller få tillbaka något man aldrig haft. Och när lyckan går byts den ut mot någonting annat, något måste det ju vara, även fast det är tomt så är det någonting, det är tomt. Men tomt är någonting.
Lyckan gick, men den kommer igen.
tankar
önskar att jag bara kunde sluta ögonen och så är det borta, föralltid. Men nu sluter jag ögonen och blir mer påmind än någonsin, känslorna är starkare bakom slutna ögon i min ensamhet än de någonsin varit i 'verkligheten'. Försöker ta mig därifrån men faller tillbaka, gång på gång.
Wish i still could call you friend.
jag vill inte
Max ska döpas, kanske ska äta en clementin till frukost, eller kvällsmat kanske det kallas när man inte sovit? mamma skulle köra mig till pappa om 40 minuter :s ska hämta kläder osvosv, det gör nog ingenting om jag åker i pyjamas, sarahs pyjamas.
jag vill inte.
något ska man dö av,
Ni vill ju att jag ska äta, nu äter jag, klaga inte. Chips till frukost, 12 blåbärsmuffins till lunch och lösgodis till kvällsmat, så såg matschemat för gårdagen ut.
fredagen den 13e
Låt oss åka nånstans, låt oss resa lång bort.. Låt oss bli dom som försvann.
Jag känner inte för någonting, vill bara börja om helt på något nytt ett tag eller för alltid, men jag har inte ens kraft att göra det, jag vill inte mera. Jag orkar inte mer nu. Det räcker.
Godnatt.
hästar
Väl i stallet letade jag efter Lillemor, tog en stund innan jag hittade henne men där stog hon iaf! Underbara ponny, hon kände igen mig :) Jag älskar den där lilla ponnyn! Tog en promenad till Statoil med mamma och köpte godis, jag har nog blivit sockerberoende igen, men ska man äta så ska man göra det ordentligt eller hur är det? Sedan tittade jag på när de red och på stjärnorna, himlen var helt svart och stjärnorna lyste så underbart vackert. Efter ett tag blev det kallt, gick in i stallet där Nancy stog, kan berätta att den hästen inte gillar när man klappar henne i boxen, men jag vet itne vad jag gjorde, lutade huvudet mot baxgallret och hon kom dit med sitt huvud mot mitt, drog fingrarna lite lätt över hennes mule med några sekunders mellanrum, plötsligt stog hon där och sov. Det var knasigt.
Jag vill rida! Önskar att det kunde vara som då, Bönered.. Minns den där dagen så väl, Hanna och jag var ensamma i stallet hela dagen, red tre eller fyra hästar var, avslutade dagen med en barbacka tur på ängen, det var kolsvart, jag red Lillemor och hon Fanny, galopperade runt på varsin bockande häst, det är minnen för livet. Eller alla de gånger vi galopperat upp för ängen, bara skänklat på, snabbare och snabbare, jag kommer aldrig glömma.
torsdag
Igår konstaterade jag för mamma att de inte har någon mat här längre.. Då tog hon med mig till Coop Forum och så handlade vi mat. Så nu finns det mat och några blåbärsmuffins. I like blåbär! Förresten så ljög jag när hon frågade en sak.. jag vet visst, men det är hemligt. Förlåt.
X blir Y
Ibland får dagar oväntade vändningar.. Helt upp och ner och tvärtom. Fel.X blir Y och här är jag.
Det är verkligen så, X blir Y. Uggabugga.
Men i vilket fall som helst trodde jag innan jag somnade igår att jag skulle gå upp när mobilen väckte mig utan problem och snällt gå in i duschen, klä på mig och gå till bussen, åka till psykologen och sedan till jobbet och så vidare till stan för att träffa Lina.. Men tji fick jag och det sket sig redan från början, för det första kunde jag inte somna, för det andra stängde jag av mobilen i ren protest och drog täcket över huvudet och försökte misslyckat somna om. Där låg jag tills telefonerna började ringa och datorn lockade, gick mellan datorn och sängen och ignorerade telefonen, tills hemtelefonen ringde, då gick jag och la mig på heltid, pappa kom upp och frågade varför jag låg kvar.. Sedan ledde det ena till det andra och jag tog en snabb promenad till Angered, spårvagnen vidare till Brunnsparken där jag träffade Lina, Julia och Linnea på McDonalds, bestämde mig också för att jobba på Skandinavium med min syster. Så jag mötte Sarah på centralen några timmar senare, middag på Burger King och sen till jobbet. Mjukglass med chockladsås från McDonalds blev kvällsmat och nu ska jag gå och lägga mig i sängen,
Godnatt!
stay away
Det är sant det där. Jag ljuger, jag lovar saker jag inte kan hålla. Jag har blivit precis som hon. Jag lovar och lovar, inser när det är för sent att jag inte pallar. Drar täcket över huvudet och blundar, önskar att jag hade kraft att resa mig och gå, bara gå, gå eller springa dit mina ben för mig, har aningar om vart jag skulle hamna.. Men vem vet.
Jag är ett jävla fucking misstag som bara sviker dig, jag har blivit som den där människan jag brukade hata så innerligt.
Önskar att jag hade kraften att klä på mig och bara lämna allt, promenera rakt in i en annan värld och börja om på nytt.
Jag har tårar i ögonen och känner hur det mörka äter upp mig inifrån, hur det mörka övertar allt det andra och hur min räddning närmar sig.
Förlåt
Älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
strömavbrott
Jag satt vid datorn, lyssnade på musik och pratade med Björn över msn igår kväll, klockan var väl strax efter 21 och plötsligt slocknar allt. Jag menar verkligen ALLT. Datorskärmen, musiken, lamporna, brors tv, grannens lampor, lyktstoplarna som lyser upp höstmörkret.. Allt släcktes ner, ett mörker täckte allt.
Det var strömavbrott, jag är en av de 50000 som fick strömavbrott igår och det fanns inte så mycket annat att göra än att försöka borsta tänderna, byta om, dra ner persiennerna och gå till sängen i mörkret. Jag är mörkrädd, men det fixade sig.. Eller jag sitter ju här nu. Men har du någonsin tänkt på hur svårt det är att träffa tandborsten under vattenstrålen när du inte ser något? Försök.. >< Eller jag kunde ju ha gått med något gäng och vandaliserat Göteborg, som så många faktiskt gjorde.. Varför?
Nu är klockan 11.11, så man får önska sig något!
you were not real
Jag blir bara mer och mer säker, det var inte på riktigt, precis som allt annat, allt är bara en illusion, allt är på låtsas, ett meningslöst tidsfördriv i väntan på något bättre, i väntan på döden?
Förlåt, det gäller bara mig men så är det.
Jag kan tyvärr inte leva längre för att göra någon annan glad. Tyvärr..
Det är nog sant som "Jake" skrev; "Det värsta är att du är precis likadan själv.. Svikande lögnande självupptagna idiot.. Du bryr dig inte om nån annan än dig själv.. Du lyckas få andra att tro de.. Men det är den största lögnen av alla.. Litar du inte på nån, bryr du dig inte om dom iheller.. Så enkelt är de.. Det är inte du som ska frukta folk.. Det är dig folk ska frukta.. Så lägg ner de tycka synd om mig teatern.. Jag köper den inte längre.. Du lurade.. Så de funkar inte"
Jag kanske är allt det där, en svikande, lögnande, självupptagen idiot och den enda jag bryr mig om är mig själv, se upp för mig jag kommer att såra er alla. Lämna mig ifred istället, för er egen skull, stay away.
Jag förstår inte varför jag inte gjorde det när jag hade chansen?!!! Jag fattar inte. Jag är alldeles för dum för mitt eget bästa och jag vill inte vara med längre. Tack för mig. Jag rymmer eller dör. Det kanske är samma sak?
Du lovade.
Varför ska jag kämpa mot rädslan? Rädslan som alltid finns där. För att överleva måste jag lita på någon, men jag är rädd, så rädd för att bli sårad. När all min tillit försvinner, då dör jag. När jag tar det där sista steget, då har jag slutat lita på människor, då klarar jag inte att kämpa för fler lögner längre. Då är det tillräckligt. Enough.
Lovar du mig någonting så kan du väl hålla det? Annars behöver du inte lova.
Det är bättre med sanning än lögner. Faktiskt.
påminelse till mig själv
Det finns för många som heter Robin. För många Robin som snackar skit och ljuger, för många Robin som är totalt oärliga och förjävliga. Påmin mig om att aldrig lita på någon som kallar sig Robin igen. Det ironiska är att hade jag varit kille så hade jag hetar Robin, det har mamma sagt.
Det finns iofs människor med andra namn än Robin som är precis likadana, men de flesta som jag varit med om heter Robin.
Pa Kreta
Underbart stalle, faktiskt, kommer kannas tomt hemma igen.. ska f;rklara varfor en annn gang!
Hejhopp