sömnlös
Eftersom jag inte kan sova vill jag passa på att dela med mig lite utav mina tankar.
Jag är numera utskriven från Bräckegymnasiet, Sofia sa att det var synd att jag slutade eftersom alla visste att jag kunde få bra betyg om jag bara ville då de sett VG:n i kemi, vilket tydligen var ett svårt ämne. Ibland räcker det tyvärr inte att vilja, det finns andra saker som måste prioriteras, tex saker som inte låter Angeredsbron bli nästa hållplats, utan i stället säger Skåne nästa! För jag har skickat efter anmälningsblanketter till Fridhems Folkhögskola.
Och så vill jag passa på att tacka min älskade Lina för att du gjorde gårdagen oförglömlig! Första gången på islandshäst för mig, Ofeig är sötnosig och Lina är bäst! Sån obeskrivlig känsla att bara känna hur det går fortare och fortare, känna hennes muskler arbeta under sig, snabbare och snabbare, Lina ler bredvid, underbart.
Innan jobbet idag satt jag på en röd bänk precis nedanför den stora klockan inne på centralen och väntade på Sarah. En man i 60-årsåldern med trasiga tänder och ett stort leende satte sig bredvid mig, trots att det fanns flera lediga bänkar valde han min bänk. Läskigt tänkte jag och kände hur han vände huvudet och studerade mig, jag hann snabbt tänka, 'ska jag flytta på mig eller kommer han att säga något?' när han utbrast, 'Se inte så rädd ut!' förvånad som jag blev fick jag inte ur mig något mer än 'va?' Han svarade snabbt, 'jaa, eller är du trött? Ledsen kanske?' 'Nejnej, jag är bara trött..' svarade jag snabbt, medans jag iaktog hans trasiga tänder. Han pratade allmänt och det märktes att han verkligen ansträngde sig för att föra en konversation, jag ansträngde mig tillbaka trots att jag ville vara ifred, han ville ju bara prata, eller? Han räckte fram sin hand och presenterade sig som Sture, sa att det var angenämnt att få träffa mig, jag har nog aldrig fått höra det förut, alltså att det är angenämnnt att få träffa mig, jag vet inte ens vad det betyder. Men han fortsatte att prata och Sarah ringde, märkte att han hade 'tjuvlyssnat' på vårat telefonsamtal då han direkt efter frågade om jag fått ett uppdrag, 'jaa', svarade jag, 'jag ska gå och köpa mat till oss nu, så kommer hon snart, så jag får gå nu, heejdå' han verkade lite besviken men sa att jag skulle ta hand om mig och så gav han mig ett stort leende så att jag än en gång skymtade hans trasiga tänder.
Det känns som att jag ganska ofta träffar på sådana här män som pratar ganska mkt med mig, händer det alla eller är det mig de dras till?
Jag har skrivit en blogg till Oskar också! Om fiskar och kött, ganska intressant om jag får säga det själv.
Jag är numera utskriven från Bräckegymnasiet, Sofia sa att det var synd att jag slutade eftersom alla visste att jag kunde få bra betyg om jag bara ville då de sett VG:n i kemi, vilket tydligen var ett svårt ämne. Ibland räcker det tyvärr inte att vilja, det finns andra saker som måste prioriteras, tex saker som inte låter Angeredsbron bli nästa hållplats, utan i stället säger Skåne nästa! För jag har skickat efter anmälningsblanketter till Fridhems Folkhögskola.
Och så vill jag passa på att tacka min älskade Lina för att du gjorde gårdagen oförglömlig! Första gången på islandshäst för mig, Ofeig är sötnosig och Lina är bäst! Sån obeskrivlig känsla att bara känna hur det går fortare och fortare, känna hennes muskler arbeta under sig, snabbare och snabbare, Lina ler bredvid, underbart.
Innan jobbet idag satt jag på en röd bänk precis nedanför den stora klockan inne på centralen och väntade på Sarah. En man i 60-årsåldern med trasiga tänder och ett stort leende satte sig bredvid mig, trots att det fanns flera lediga bänkar valde han min bänk. Läskigt tänkte jag och kände hur han vände huvudet och studerade mig, jag hann snabbt tänka, 'ska jag flytta på mig eller kommer han att säga något?' när han utbrast, 'Se inte så rädd ut!' förvånad som jag blev fick jag inte ur mig något mer än 'va?' Han svarade snabbt, 'jaa, eller är du trött? Ledsen kanske?' 'Nejnej, jag är bara trött..' svarade jag snabbt, medans jag iaktog hans trasiga tänder. Han pratade allmänt och det märktes att han verkligen ansträngde sig för att föra en konversation, jag ansträngde mig tillbaka trots att jag ville vara ifred, han ville ju bara prata, eller? Han räckte fram sin hand och presenterade sig som Sture, sa att det var angenämnt att få träffa mig, jag har nog aldrig fått höra det förut, alltså att det är angenämnnt att få träffa mig, jag vet inte ens vad det betyder. Men han fortsatte att prata och Sarah ringde, märkte att han hade 'tjuvlyssnat' på vårat telefonsamtal då han direkt efter frågade om jag fått ett uppdrag, 'jaa', svarade jag, 'jag ska gå och köpa mat till oss nu, så kommer hon snart, så jag får gå nu, heejdå' han verkade lite besviken men sa att jag skulle ta hand om mig och så gav han mig ett stort leende så att jag än en gång skymtade hans trasiga tänder.
Det känns som att jag ganska ofta träffar på sådana här män som pratar ganska mkt med mig, händer det alla eller är det mig de dras till?
Jag har skrivit en blogg till Oskar också! Om fiskar och kött, ganska intressant om jag får säga det själv.
Kommentarer
Postat av: manda,
Sandra jag älskar ditt sätt att skriva! :D Du borde bli författare eller något sånt!
Trackback
