sandra,

Totally alone. Ni har varandra, alla har någon, ni kommer kanske sakna mig efter ett tag om jag försvinner, men ni skulle inte märka från början, möjlitvis att jag slutar logga in på msn.. Du hade rätt när du sa att jag är mer död än levande redan.. Varför inte ta det sista steget? Slutet är ju så nära nu..

Tårarna är mina, bara mina och ingen annan än jag får se dem. Såg du? Jag satt här, samma plats, samma dator, tårar rann längs mina kinder, precis som regnet föll ner över jorden. I min ensamhet. Såg du? Nej ni hörde inte, ni sov. Jag höll på att kvävas av min ångest och mina tårar men ni sov, jag finns här för dig Sandra.. alltid. jovisst, jag märker det. Du ,liksom alla andra, klarar dig utan mig. Det kanske känns som en omöjlighet just nu, i denna sekund som du läser det här, men tiden läker alla sår och jag lovar att det kommer kännas bättre efter ett tag, du slipper oroa dig för mig. Om du nu gör det, det vet jag inte, men eftersom du säger det så får jag väl tro på det.. Varför vet jag däremot inte när allt annat visat sig vara en lögn.
Du kommer inte att få X på länge, du förtjänar den inte.
Och ska vi gå efter vad manda sa, "Sandra är ingen man får, hon är någon man ska förtjäna!" Jaa, då förtjänar du fan inte mig heller.