sandra,

Jag är ett misstag och jag gör dig bara besviken.
Det är sant det där. Jag ljuger, jag lovar saker jag inte kan hålla. Jag har blivit precis som hon. Jag lovar och lovar, inser när det är för sent att jag inte pallar. Drar täcket över huvudet och blundar, önskar att jag hade kraft att resa mig och gå, bara gå, gå eller springa dit mina ben för mig, har aningar om vart jag skulle hamna.. Men vem vet.

Jag är ett jävla fucking misstag som bara sviker dig, jag har blivit som den där människan jag brukade hata så innerligt.

Önskar att jag hade kraften att klä på mig och bara lämna allt, promenera rakt in i en annan värld och börja om på nytt.


Jag har tårar i ögonen och känner hur det mörka äter upp mig inifrån, hur det mörka övertar allt det andra och hur min räddning närmar sig.





Förlåt