sandra,

Tittar jag ut genom fönstret och en bit mot vänster så ser jag faktiskt några björkar där borta, inte alls som man kan föreställa sig med tanke på namnet, Umeå - Björkarnas stad. Men man kan ju inte få allt.. Det är snö och vackert väder. Hanna är på ett möte och jag passar katten, katten är döpt till det påhittiga namnet Kissen. Kissen är en av alla de lömska katter som så gärna vill överta världen och antagligen är åp god väg att lyckas. Jag har inte fått sova så överdrivet mkt den här natten heller, och förra natten kan man glömma allt vad sömn innebär, det är svårt att sova sittandes i en laxask. Iofs är alla kära i mig, men hur kan man låta bli? Haha. Nej men tågresan var fan rolig! Fram till Stockholm trodde jag att jag skulle få gott om plats för mig hela vägen men tji fick jag en stund senare när jag satt inklämd mellan fem andra människor, jag kände mig verkligen som en av de sex laxarna i en laxask. Och det var ingen överdrivet trevlig känsla, satt där och pratade i mobilen, kände allas, blickar på mig, det var inga glada blickar heller så jag fick ursäkta mig därifrån och ta en promenad på tåget. Att promenera på ett tåg är precis lika spännande som det låter, men i restaurangvagnen träffade jag chalmers killar som knödde sig in en bit så att vi delade stol, plötsligt hade jag pojkvän och skulle på studentfest i Luleå, en sekund senare fanns det dokumenterat för gott när de plockade upp sin kamera och började fotografera. De sa att om jag följde med skulle jag så mkt öl jag ville, jag sa att jag inte tycker om öl och då ändrade de sig snabbt till sprit istället. Men njae, antagligen hamnar vi på samma tåg hem igen, trevligt. När jag vid ett-tiden begav mig tillbaka till min plats var det bara tre laxar i laxasken, en på min sida och två på andra sidan, laxen på min sida insisterade på att sätta sig på andra sidan så att jag skulle få hela sätet för mig själv därefter plockade han fram sin jacka som han brädde ut över mig. Han gav mig ett paket tuggummin, en banan, ett pringles rör och en vattenflaska och han kunde inte svenska, därför var det väldigt svårt att tacka nej, mitt i natten när jag precis lyckats slumra till vaknar jag med ett ryck eftersom han gräver i sin ryggsäck ovanför mina ben, han plockar upp en tröja som han lägger över mina fötter. Alltså den här snubben var enormt omtänksam och jag fick inte ens bära min väska av tåget själv, det skulle han göra. Jag har nog aldrig träffat en generösare människa. Och när jag bestämde mig för en kopp varm chocklad till frukost vid halv sju tiden fick jag sällskap av en gammal man, jag vet inte om han var väldigtväldigtväldigt intelligent eller drogpåverkad, men hade han inte råkat bli hemlös hade han antagligen fått nobelpris det är iaf vad han satsar på i år. Han berättade på en inte alltför tydlig svenska om sina teorier och jaa, jag gillade inte allt han sa men orkade inte säga emot, lovade honom att visa hans teorier för min kusin och han förklarade att anledningen till att han börjat prata med visste han inte, han hade bara känt ett stort intresse av att börja prata med mig.. Men alltså, han är tydligen inte den enda.. Är det bara mig människor dras till eller händer det alla?

Ta hand om er :)