sandra,

Jag tror inte att jag kan skriva längre, förlåt eller något. Jag ville ha någonstans att skriva utan några krav, utan några förväntningar. Det kanske var så ifrån början, när min blogg var okänd och ingen läste, åtminstone så visste jag inte vilka som läste.. Nu vet jag att människor läser och förväntar sig att jag ska skriva, jag har ingenting att skriva om längre, ingenting. Det står mest stilla samtidigt som det är en stor snöstorm inuti mitt medelstora huvud.
Förlåt för att jag sviker och glömmer av vad jag ska göra. Förlåt för att jag känner mig trygg i att veta att jag när som helst kan krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet så fort jag känner att jag har förväntningar över mig eller när jag blir rädd att någon ska märka.. Förlåt.