Wake me up when September ends.
Jag insåg att det är en passande titel eftersom det är just månaden september nu och jag helst av allt skulle vilja sova mig genom hela månaden för att sedan vakna upp på en varm strand i Bulgarien eller varför inte Grekland? Green day är annars inte min grej, inte alls.
Igår var allt främmande, allt okänt var så nära. Jag såg det bortanför krönet, så nära. Jag kunde tagit på det. Jag kunde blivit en del av det okända. En del av det som döljer sig där bakom krönet.
Men eftersom jag gick med pyjamas hela dagen orkade jag inte knyta skorna så jag la mig under täcket och tittade på allt det vackra som jag kunde tagit på istället. Igår kom jag inte till det okända. Igår fick jag inte veta vad som döljer sig där bakom.
Jag har tänkt, förutsättningar förändras. Att må dåligt är en godkänd ursäkt. Jag ska ge skolan en chans till, en. Imorgon, om jag mår okej då. Annars säger jag, "jag slutar nu, hejdå." . . . Typ så, jaa.
Jag ska också härifrån en dag, var så säker. Och härifrån kan ju vara så mycket, så många platser. Det vet ju ingen vilken plats jag tänker på.. Kanske en annan stad, ett annat land, en annan kontinent eller varför inte himlen? Det vet inte du.
Vaknade med massa äckelångest och huvudet bankar och skriker, vill härifrån. Vill bara hitta rätt för en gångs skull. Komma bort från det vilsna och hamna rätt.
Det vet bara du :) Jaa, lycka till imorgon. Bara du bestämmer.