sandra,

Jag har aldrig tänkt på mig själv som en sån där som tar studenten.
Självklart har vi alla någon gång sett studenter åka förbi, skrikandes och glada i sina bilar genom stan.. Har du någon gång tänkt tanken, jag vill vara en av dem, någon dag ska jag sitta där.. Har du? Det har inte jag. Jag kan inte ens föreställa mig själv ta studenten, jag kan inte se mig själv sitta där i en bil, glad så som endast en student kan vara, känna allt det de känner.. Jag vet inte vad de känner, anar inte, kan inte föreställa mig.. Frihet, lycka? Jag tror inte att det skulle ge mig mer frihets känslor att ta studenten, faktiskt. Jag tor inte att det där är någonting för mig. Jag vill inte ta studenten. Det är helt enkelt ingenting för mig, och därför väljer jag att hoppa av gymnasiet, det är med,  jag vet inte vad, som jag lämnar Bräckegymnasiet och klass Hip3A.

Eller? Fan, jag är osäker! Jag kommer sakna klassen, faktiskt, verkligen! Det är en hel del som hänger på det här beslutet. men ähm..  
Nackdelar med att gå kvar;
- Det spelar ingen roll hur många kurser jag läst om det ändå bara är IG i betyg.
- Jag tar antagligen studenten, jag är ingen som gör det? Eller ska jag motbevisa mig själv och mina bilder och actually hamna där?
- Är det värt att dö för?

Fördelar med att gå kvar;
- Jag har något att göra på dagarna, vilket det är lag på att man ska ha om man är under 19 i Sverige.
- Jag kommer aldrig kunna ångra att jag hoppade av. Men skulle jag göra det?
- Jag gör inte någon besviken..

Fördelar med att hoppa av; Eller är det samma som nackdelar med att gå kvar?
- Jag kan jobba, tjäna pengar, slippa press, stress från skola, läxor, kanske må bra?

Och plötsligt slår det mig, det borde vara självklart? Men det är det inte.. Det är i vilket fall mitt beslut.