vid närmare eftertanke,
Det där med att vara en snöboll, det är nog ingenting för mig. Tänk om man skulle misslyckas, träffa resten av snön istället för den man smälter för och bara ligga där i all snön och vänta på våren, hundarna kissar på en, avgasen från bilarna gör en svart. Jag är så bra på det där med att misslyckas. Så jag stryker det. Drar ett streck över det och ångrar mig. För man får ångra sig, sådetså. Och förresten, var är lyckan i det hela? Är man en snöboll och smälter, dör man inte då? Eller åtminstone försvinner? Jo, det tror jag allt. Hm, jag förstår inte längre.
Och skulle man liksom hamna där bland resten av snön, det är ju nästan som med människor, det där citatet av snubben som jag inte kommer ihåg namnet på men råkade citera utan att veta om det, Emelie vet vem jag menar! Men det var typ "alla föds vi som orginal, men allt för många dör som kopior."
Jag är bara negativ, jag vet, förlåt.
Nu har jag en diagnos iaf, alltså på mig själv, vad som är felet liksom.. =/ Men jag fick iaf mina lackskor!
Kommentarer
Trackback